Jag vill berätta en lite personlig historia för er. Det handlar om att jag ständigt bär på en del av mitt förflutna runt min handled. Ett litet armband som jag fick av en jättegullig och duktig smyckesdesigner som heter Erika Nordin från MOD, My own design (jättefina smycken!). Hon frågade mig vilken av smyckena jag ville ha och jag valde ett armband som jag lät gravera in några ord på som betyder oerhört mycket för mig….

Det står ”Winterbird, crying out I am I am” och detta för en mycket betydelsefull anledning. För ca två år sedan genomgick jag en förändring med mitt inre pågrund av en viss person som sårade mig oerhört på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt. I nästan ett år kände jag mig oigenkänlig och det kändes som mitt hjärta konstant grät osynliga tårar. Då fanns det en låt jag aldrig kunde sluta lyssna på och som fungerade som terapi för mig, nämligen Ray LaMontagnes Winterbirds. En låt som är fantastisk och så otroligt viktig för mig att jag ser den som ledmotivet till mitt framtida bröllop eller begravning. För att jag ju faktiskt är ett vinterbarn då jag föddes i december och för att han i texten sjunger ”Crying out I am I am” vilket leder mig till en yogaövning jag gjorde på den tiden där man genomgår ett mantra vilket går ut på att man faktiskt säger orden ”I am I am” i 11 minuter. Jag började yoga överhuvudtaget pågrund av min så kallade ”blues-period” och första gången jag och min yogalärare Kristina Kumlin gjorde denna övning så var den så kraftfull och innerlig att jag bröt ihop och grät. Övningen i sig är otroligt kraftfull eftersom man kommer nära sig själv och sitt inre på ett sätt som är väldigt påtagligt. Kristina varnade mig innan vi skulle göra övningen att det skulle finnas en risk att jag skulle reagera starkt, antingen i form av ilska, glädje, sorg mm. Det häftigaste är att ALLA reagerar väldigt starkt på den här övningen på olika sätt. För mig hjälpte den här övningen mig för efteråt kändes det som 100 kg tyngd hade lyfts ifrån mitt hjärta och jag mådde genast bättre. Men det var jätteläskigt att hålla ögonkontakt med en främmande människa i 11 minuter utan att titta bort samtidigt som man sjunger ”I am” och ger sig själv kärlek i tanken. Man känner sig väldigt utblottad och naken och jag tycker detta var ett av det modigaste jag gjort i hela mitt liv. Bilden ovan är inte mitt armband men mitt ser exakt ut sådär bara det att mitt har en svart rem och på brickan står det ”Winterbird, crying out I am I am” och på hjärtat står det Sibel. Ingen har hittills märkt av den, kanske för att det står med väldigt små bokstäver men betydelsen är kanske större än något annat för mig. Jag ville dela med mig av det inför er efter mycket funderingar. Varför vet jag egentligen inte men detta betyder väldigt mycket för mig och genom att bära det här armbandet så vill jag tro/hoppas på att jag aldrig mer hamnar i det där hålet mer igen.

Jag ber endast om frid, kärlek, respekt och genuinitet inför mig och alla andra omkring mig.